Det finns musik, det finns artister och så finns det Bruce Springsteen

Jag kan sitta och lovorda Bruce Springsteen i spaltmeter och hylla allt han gjort med intentionen att visa min eufori över vad hans musik betytt för mig genom åren men det känns så onödigt. Nu ska han snart släppa "The Promise". Äntligen! Därmed behöver jag inte säga så mycket om det.

Här kan ni höra en del av låtarna på förhand och här på hans hemsida kan ni se The Boss i egen hög person prata om "The Promise". Själv tänker jag luta mig tillbaka och tillbringa dagen med Candy's Boy som är min favorit.

Detta är f-n ta mig det bästa som hänt musikvärlden på väldigt länge!




Jim Hanft inför skivsläppet den 20 oktober

Jim Hanft släpper ett nytt album den 20 oktober på märket Veranda Records i Stockholm. Inför detta skivsläppet fick jag en möjlighet att få en kort intervju med Jim. Det blev en hel del frågor om gitarrer, musik, musikskapande, kärleken, influenser, Stockholm och Sverige. Så håll till godo kära läsare till vi hörs igen.



Hi Jim, first of all, how old are you?
26

At what age did you start playing and which was the main reason?
I started playing guitar when I was in middle school around 16 years old.  My older brother had given me a mixtape, made up of Tom Petty, Pearl Jam, Nirvana, Live and The Who - it was sort of my first introduction to music. I became obsessed with the mixtape and the songs. I began taping my favorite songs off the radio and learning everything about them. Then one day I somehow had big enough balls to believe that I should write songs. So I begged my Uncle to mail me his old guitar and then 4 years later after trying and trying and trying I finally wrote a song that actually felt like a song. I think it made someone cry or something and from that point on I decided I'd be a songwriter.

As a musician/guitarist and songwriter I´m really interested In your gear. What kind of guitar are you playing? Custom made? strings, pick? Anything else you wouldn´t leave home without?
I currently play a Gibson J-45. Before that it was a Seagull acoustic guitar. (Canadian made guitar - super affordable and crazy reliable.)  I've dropped it probably 20 times and with every crack it sounds better.  Strings, D'addario - EJ16 (almost religiously). Medium picks.  Capo. (I go through phases with capos, been through almost every capo and at sometime or another I get annoyed with the one I'm using so I'll switch to some fancy new one). I play Hohner Harmonicas, just because.

Anyone can tell you´re carry on the American singer/songwriter tradition and that your songs are following the footsteps of the old folk/rock stars. Who would you say is your greatest influence and how does that affect your songwriting? I read an article about you were you were compared with Bob Dylan. Is that a parable that is okay with you?
I love Bob Dylan but I think he's a pretty easy comparison for anyone playing guitar and blowing a harmonica.  I also don't listen to him all that much. I pull very different things from my favorite artists and influences. Here's a few:
Bruce Springsteen - His ability to play a character, make every show the greatest show you've ever seen, his work ethic, and the fact that he's not a total recluse. 
Motown Music - Playing in a Motown cover band in high school led me to appreciate the importance of a hook regardless of the genre or topic of the song. 
Townes Van Zandt - Taught me that a song needs to have balls and to not be afraid of saying something that might scare the shit out of your mom. 
Ryan Adams - How important it is to keep writing and try new things.  He gets shit sometimes for being too prolific (whatever that means) but I think he rules.


When you start writing a song. What is the first thing to come out? Lyrics, harmonies or melodies? Are your song self-percieved or do you get inspiration from somewhere else?
Usually all of this happens at the same time for me. Most writing I do without a guitar in my hands ends up being forceful and too thought out.  However, I'm trying new approaches. "Beware My Love" on the new album for example...I wrote the lyrics on a plane then brought the words to music later on.  I think this song sort of feels different because of that and it's one of my favorites.

I guess you are surrounded by a bunch of musicians when you record. How much influence do they have in the process. Are you a perfectionist with every piece of the song allready made up in your head, or are the musicians free to interpret as they wish?
When we began recording, the songs were done, so very little changed in regards to form, lyrics etc. Of course the vibe or tone of a song might go from being super soft to being a heavier or faster song based on the bands interpretation.  Because we weren't figuring out chords or finishing lyrics in the studio, we were able to have a lot of fun with the arrangements and energies of the songs.  I imagine it's a way that I will always work in the future.   Plus I can't see myself bringing a half baked song into the studio situation. It would get eaten alive.

Your next album Weddings Or Funerals will be released soon. What is it in your own opinion that differ between this album and Backyard Waltz for example? Besides the fact that they are recorded in different places. As I understand it you recorded the EP Burn Me In My Boots in Stockholm. Will any of the songs on that EP appear on Weddings Or Funeral?
All of the songs on the album are brand new.  I think the main difference between Backyard Waltz and Weddings Or Funerals would be working with a producer and recording all the songs during the same session.  My first record was recorded over the span of 6-12 months and I was sort of guessing about how you setup a microphone and how you mix a song. I'd finish writing a song, demo it, then record it for the album.   With the new album the songs were all written and never really demoed beyond a simple one track recording.  We then recorded the album during a 3 week span at Decibel Studios with producer Lasse Marten.  Because of that I think the album is way more cohesive and actually sounds like an album and less like a collection of songs.

You choose to work with Veranda Records in Stockholm. How come? What would you say makes Veranda Records the best choice for you? And what are your impressions of Sweden and the musicscene here?
I was touring the east coast when I met the label folks at a show in New York City.  After the tour I connected with the Lasse Marten (the producer) and we had so much in common in regards to the music we loved and the approach he was thinking about taking with my next album.  I was also really excited about the fact that I owned several records that Lasse had worked on.  After I added all the positives up and threw in the fact that Sweden is such an incredible place to play music it was a no brainer for me!

Run My Love is the first single from Weddings Or Funerals and available on iTunes. But what song was the first one to be written for this album?
Without looking at the dates of demos on my computer I would have to say, "In This Film" and "Family Tree"  I wrote both those songs while I was writing the songs for "Backyard Waltz."  I remember that my bedroom just wasn't big enough to get those songs right.

Are your lyrics self experienced? 
I would say they are self influenced.  Some songs are so honest I may as well have been wearing nothing but tennis socks in the studio.  Others, I get to sing through a character who is usually me as well just dressed up like a pirate or something.  

I guess you´ve played with musicians in America as well as Swedish ones. What would you say differ between them if there is any difference at all?
I think it is totally a case by case basis.  However the real difference is that most Swedish musicians Snus so that's pretty cool. 

You have worked a lot with that wonderful girl Samantha Yonack. Tell me about her. How did you meet? Who is she to you? And what part does she play in your live performances, songwriting and recording?
Samantha and I have been singing together for over three years and she is one of the most important elements to the project in the sound, the live performance and as of late the writing.  On the EP we co-wrote 2 songs and on the new album we co-wrote 3 songs and she is heard throughout the record.  The songs I love to write are usually very personal, so letting someone in on that process is not too easy; however, with Samantha she brings such a non-obrtrusive creativity to the song-writing that only makes it better and different in a way that I couldn't have dreamt of.

A tricky question... if you would get the opportunity to chose any song in history. Wich one would you have wanted to write?
Thunder Road by Bruce Springsteen. 

Your songs is very much about love, longing for love or to join free... do you believe in love or is it an overrated feeling
I think anyone who is writing songs believes in love and if they say otherwise they're full of bull honky. 

Were are you on October the 20th?
We will be playing our album release show for "Weddings Or Funerals" in Norway at Cafe Mono.

Anything else you would want to tell the readers at lyckligahundar.net?
Be sure to floss. I know it sounds like I'm joking but I'm serious.  If you don't floss now you'll have to floss later and that'll be when you have gingivitis and it will hurt like hell.  So for real, floss.

Jag säger tack till Jim för hans deltagande och önskar honom lycka till med det nya albumet. Vad passar bättre nu än att avsluta med Superhero tillsammans med Samantha Yonack? 



Läs mer på hans hemsida och Veranda Records

Mark Erelli

Från bloggen La Cienega fick jag höra om Mark Erelli första gången. Mark Erelli var för mig en okänd singer/songwriter från Massachusets men som har gått varm i mina högtalare de senaste dagarna. Vill ni höra skön sång och sanddoftande gitarrer så lyssnar ni på Mark Erelli. Klara favoriter här är Imaginary Wars, Snowed in och Hartford Town 1944 men det finns så mycket mer att hitta i hans låtlista så hoppa in och botanisera på Spotify och Mark Erelli.

Basement Days handlar om att starta ett band, drömma om publiken och att göra musik. Vem av oss känner inte igen det?


Technorati Tags:

Bo Kaspers Orkester släpper ny platta


Mitt första minne av Bo Kaspers Orkester är låten "Puss" i bilen på väg till jobbet någon gång i början av 90-talet. Just då var deras musik inget som tilltalade mig och hela deras musikaliska språk var för jazzigt för en på den tiden rockande ung man. Idag är det annorlunda. Nu är jag 37 år ung och fullkomligt älskar deras lätta svävande musik och underbara texter om allt mellan himmel och jord. Brev är sedan länge en god kvällskamrat när stillheten lagt sig, Fullständigt Kaos ger mig en lätt känsla av att allt inte är perfekt och att det är bra så. En Man Du Tyckte Om, en låt om uppbrott och saknad ger mig samma melankoliska känsla som Lars Winnerbäck. En bra känsla helt enkelt.
Den 6:e september släppte BKO en ny singel "Låt Mig Komma In" inför ett kommande album som släpps den 20 oktober. New Orleans spelades in i .... tja ... New Orleans och det återstå att se om det gör någon skillnad ljudmässigt mot tidigare album. Hur som helst så ska det bli intressant att lyssna på New Orleans när den kommer. Kanske finns där nya Undantag? Eller kanske fler sätt att beskriva hur söt hon är när hon sover
Besök deras hemsida så kan ni läsa mer. Eller kolla in vad dom gjort på Spotify.

Bo Kaspers Orkester from Sony Music Entertainment Sweden on Vimeo.

Jim Hanft på Nyhetsmorgon

Jag har skrivit om Jim Hanft tidigare. I mitten av augusti i år var han och Samantha Yonack på TV4 och Nyhetsmorgon med låten Lazy Love och vad ska jag säga..? 
Detta gillas. När kommer dom till Skåne?

Edit: Efter detta inlägget publicerats fick jag följande pressmeddelande: 

AMERIKANSKA JIM HANFT SLÄPPER ALBUM PÅ SVENSKT INDIEBOLAG!
För ett år sedan möttes amerikanske trubaduren Jim Hanft och Lasse Mårtén från svenska independentbolaget Veranda Records på en spelning i New York. Tycke uppstod och Jim flög till Sverige för att spela in albumet "Weddings or Funerals" som släpps den 20 oktober. 
Sedan debuten "Backyard Waltz" från 2008 har Los Angelesbaserade Jim Hanft varit en återkommande akt på scener som World Cafe i Philadelphia, The Living Room i New York och Hotel Café i Los Angeles. I pressen beskrivs hans musik ofta som äkta, poetisk och rå och han har skapat sig ett rykte som en fantastisk och speciell liveartist. Jim har skrivit musik till independentfilmer som "Peach Plum Pear" och "Mother Of Invention" och flera av hans låtar har spelats i MTV’s "Real World" och "So You Think You Can Dance".
"Weddings or Funerals" är inspelad i Decibel Studios i Stockholm och är producerad och mixad av Lasse Mårtén (Johnossi, Lykke Li, Timo Räisänen, Peter Bjorn and John, Shout Out Louds mfl). Medverkar på skivan gör bland andra Rikard Lidhamn och Magnus Olsson (Oh Laura mfl.), Anders Pettersson (Deportees och Melissa Horn), Surjo Benigh (Ulf Lundell) och den amerikanska sångerskan Samantha Yonack.


Turné:

10.09 Örebro, Live at Heart
11.09 Örebro, Live at Heart
15.09 Stockholm, Momma
22.09 Stockholm, Noel's
28.09 Stockholm, Southside Cavern
20.10 Stockholm release, TBA


Jim Hanft - "Lazy Love" LIVE on TV4 in Sweden feat. Samantha Yonack from WeSingAlong.com on Vimeo.

Ray Lamontagne

Innan jag går vidare till kvällens aktiviteter vill jag tipsa er om Ray LaMontagne som har undkommit mina öron för länge. Om man börjar gräva i YouTube och på Spotify så hittar man en låtskatt som inte får ligga orörd. Visst, han låter kusligt lik James Morrison men det är sannerligen ingen nackdel. James Morrison är en annan gammal favorit här.

Lyssna på Ray LaMontagne’s största kommersiella framgång hittils, Trouble, så förstår ni säker vad jag menar. Jag hittade en YouTube-samling (här nedanför) som är väl värd att lägga 10 minuter på… Här kommer han gå varm, det kan jag lova.


När ni lyssnat klart går ni in på Spotify och lyssnar vidare, för det är vad jag tänker göra. Läs mer om Ray LaMontagne på Wikipedia och hans hemsida.
 
…Förresten… Det verkar som han släppt en ny skiva. Den måste jag hålla utkik efter.
 

Moonlight Shadow–Mike Oldfield

Jag har egentligen aldrig varit en större fan av Mike Oldfield och i synnerhet Moonlight Shadow har mer eller mindre gått mig på nerverna. Kanske beror det på att den låten spelades till förbannelse när jag växte upp. Moonlight Shadow är en av dom låtarna som alla kan melodin på men springande få känner till texten. Idag när jag var på väg hem fick jag höra den på radion och genast slog det mig hur jäkla bra gitarrsolot är i denna låten. Kanske ett av världens bästa? Vad säger ni? Hur som helst så är det en skön låt att starta helgen med.


Ni som bryr er om vad Mike gör idag kan läsa här och lyssna här.

Iron And Wine

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag är svag för vackra bilder och det står jag för. Iron And Wine, som egentligen heter Sam Beam har släppt en platta (2007) som heter The Shepherds Dog och där kan man höra underbara Lovesong Of The Buzzard, Boy With A Coin och Flightless Bird, American Mouth. Från sountracket till The Last Song kan vi höra Each Coming Night.

… och så var det underbara Boy With A Coin.


Läs mer på hans hemsida

Jim Hanft släpper nytt album

Jag har ju skrivit om Jim Hanft här på Lyckliga Hundar och idag såg jag att han ska släppa ett nytt album i oktober i årVeranda Records. Detta är en skiva jag ser fram emot med stora förväntningar. Till dess ska jag njuta av Passenger Side från EP:n Burn Me In My Boots. Det är så skönt att se ett gäng duktiga musiker spela tillsammans med all kommunikation som sker i studion, på scen och i musiken.


Technorati Tags: ,

The Little Hands Of Asphalt – Ett norskt band som ger mersmak

Gillar du Joshua Radin, Elliot Smith eller Ryan Adams? Då har jag något till er…

Norska The Little Hands Of Asphalt’s debutalbum Leap Years fyller ditt rum med sköna gitarrer, underbara stämmor och vackra låtar. The Little Hands Of Asphalt är en av dom där grupperna vi pratar om som helt enkelt bara fastnar. De hörs en gång och man fylls med en lugn, skön och tillfredsställande känsla. Med Kings of Convenience och Madrugada i bagaget kan vi konstatera att Norge är ett land att räkna med i musiksvängarna. (En av medlemmarna i The Little Hands of Asphalt heter Eivind Bøe, kan det ha något samband med Kings Of Convenience’s Eirik Glambek Bøe??)

Lyssna på hur vackert Oslo och Words That Kill kan låta och hur The Next Time We Meet kan vara den bästa. Jag slår vad om att vi får höra en hel del från The Little Hands Of Asphalt framöver. Jag faller pladask för detta, gör ni?


Lars Winnerbäck och Nisse Hellberg kommer till Malmöfestivalen

Idag blev tre nya akter officiellt klara för Malmöfestivalen 2010 och det är inga mindre än Lars Winnerbäck, Nisse Hellberg och Miike Snow. Miike Snow är han med radioplågan Animal och han har skrivit låtar åt Madonna och Kylie Minogue. Nu skriver han till sig själv. Hyfsat enligt mig, kanonbra enligt andra.

Wilmer X’s frontman och ledare Nisse Hellberg är närmast aktuell med albumet En Modern Man och är väl mer eller mindre inneboende på sin hemstads festival sedan den startade 1985. Det är fortfarande blues och rock om den mannen. Måndag 23 augusti kl 19:00 – 20:00 äntrar han stora scenen.

Men det stora och faktiskt mest oväntade tillskottet till årets Malmöfestival är min husgud Lars Winnerbäck. Lars är ute på egen turné just nu och det var väl ingen som trodde att han skulle klämma in en spelning på Malmöfestivalen i sitt späckade schema? Jag vet att det är många som har olika åsikter om honom och hans musik men det struntar jag i. Det finns (enligt mig) INGEN svensk artist som skriver låtar och framför allt texter som Lars Winnerbäck och det är ett fritt liv.

“Jag satt på ett möte bland viktiga män
dom sa du har inte hittat din marknad än
men skriv på för oss så kan vi snacka sen
jag gick min väg och kom aldrig igen
det är ett fritt liv”

Söndag den 22 augusti kl 20:30 – 22:30 håller han till på stora scenen på Stortorget.

Lyssna på Lasse på Spotify.

The Jayhawks – återkommer alltid

Förra året släpptes Music From The North Country: The Jayhawks Anthology och det är en underbar sammanställning av all den sköna musiken som Jayhwaks gjort sedan de bildades 1985. Om man ska dra likheter till Jayhawks så kommer man väl i närheten av Waterboys, Beatles, Willie Nelson och The Wallflowers. Det vill säga snygg rock/country/pop med snygga stämmor och laidback attityd. Så som vi vill ha det.

Givetvis måste jag dra fram Martin´s song här.. bra titel, bra låt. Save It For A Rainy Day har en av dom där lätta melodierna som gör livet lite lättare. Blue påminner lite om något som Elton John skulle kunna skriva tillsammans med Paul McCartney. Det är svårt att peka på en särskild låt som utmärker The Jayhawks eftersom allt är bra. Det finns inte många “nerperioder” på deras skivor.

Jayhawks är, liksom Wilco, inte dom som skapar hits som klättrar på listorna och den högsta placeringen är en 20:e plats på Billboard som ändå får betraktas som en väldigt bra placering. Nu är det inte enbart Billboard som bestämmer vilken musik som är bra eller dålig och tur är väl det!

Hos mig är dom sedan länge ett gott sällskap när kvällen kommer och jag kan inte mer än att älska deras 60- och 70-talsdoftande arrangemang.


Lyssna på Jayhawks på Spotify nu så hörs vi sen. Det finns mer om The Jayhawks på Wikipedia. Har du något att tillägga? Kommentera gärna…

Wilco – Att börja lyssna på Wilco



Jag är benägen att ta tillbaka det jag sa om Wilco i gårdagens inlägg efter att ha tillbringat gårdagskvällen med deras musik i högtalarna. Kanske behövs det en speciell känsla att koppla deras musik till, en känsla som deras musik sedan i sin tur framkallar när man lyssnar på den.

Jag har lite svårt att placerad deras musikstil i något fack mer än att den rör sig mellan rock, americana och lätt skön pop. Vännen som sa till mig att jag skulle börja lyssna på Wilco pekade på Yankee Hotel Foxtrot som plattan jag skulle börja med men helt ärligt, jag tycker att första albumet A.M. och senaste Wilco (The Album) är bättre. De har funnits sedan 1995 och man kan ju undra varför jag inte har hört dom tidigare, bra band brukar alltid komma till mig men ibland måste jag väl själv ta mig till dom. Har ni något att berätta om Wilco som jag missar här får ni gärna skriva om det i kommentarerna.

Detta är inte en grupp som bygger hitlåtar som klättrar på listorna och kanske är det därför vi inte får höra ifrån dom så mycket på radion men vill du ha musik att lyssna på när du är hemma och pysslar eller umgås med en kär vän så är Wilco utmärkt musik. Du kan ju börja med You And I, You Never Know och Box Full Of Letters så är du igång.

 
Wilco´s hemsida
Technorati Tags:

Wilco, Norah Jones och något som får mig att må bra

Jag frågade en vän till mig om tips på bra musik, ny musik, något som tar tag i mig och sätter mina känslor i gungning. Han svarade "Wilco" kort och gott. "Visst", tänker jag och sätter mig ner med Spotify för att höra vad det är för något jag missat. Nu, ett par dagar senare har jag fortfarande inte fastnat så mycket för Wilco som jag har gjort för en Wilco-cover (Jesus, Etc.) av Norah Jones. Jesus Etc. är hur skön som helst och Wilco gör den också bra men när Norah tar tag i något så blir det så vackert helt enkelt. En dag kanske Wilco får mig att känna samma sak som Norah Jones får mig att känna. Mer om det då.

Stevie Ray Vaughan "den sjunde största gitarristen genom tiderna"

Nu har jag pratat en hel del om americana och singer/songwriters som är något av min senaste förälskelse inom musiken. Kanske är det dags att gå tillbaka några steg och kolla på gamla hjältar?
En gitarrist i ett av de otaliga banden som jag varit med i genom åren var helt såld på Stevie Ray Vaughan och det var han som först introducerade Stevie för mig någon gång på 1990-talet. Enligt magasinet The Rolling Stone rankas Stevie som den sjunde största gitarristen genom tiderna och det kan jag förstå när jag hör honom spela. Det är där han hör hemma... tillsammans med de stora. 
Stevie Ray Vaughan blev tydligen upptäckt av John Hammond, som låg bakom Bruce Springsteen, Bob Dylan och Billy Holiday. Detta kände jag inte till men kunde läsa det på underbara Wikipedia. Ni som inte lyssnat på   Stevie Ray Vaughan tidigare tror jag hittar en musikskatt som varar länge.

Stevie Ray Vaughan blev inte mer än 35 år gammal (okt 1954 - aug 1990). Han övertalade Eric Clapton att få överta hans plats i en helikopter som skulle transportera en del artister till Chicago efter en spelning i Wisconsin på en utomhusarena inför 30.000 åskådare, inte långt senare rapporterades helikoptern saknad och Stevie Ray Vaughan fanns inte mer, men hans musik lever kvar i allra högsta grad och i synnerhet Texas Flood, Mary Had A Little Lamb och Scuttle Buttin'. På Spotify finns nu The Essential Stevie Ray Vaughan And Double Trouble 3.0 för er som vill njuta av skön blues. 



Andy McKee gör underbart gitarrgodis

Jag måste bara skriva ett par rader om Andy McKee som är ännu en av alla dom som jag stött på när jag surfat runt bland musiklänkar. Jag såg honom först för två år sedan och först nu har det börjat komma mer material från honom. Visst, detta är musik jag inte lyssnar på i vanliga fall och instrumental musik är ganska tråkig i längden men han gör det så bra. Det är en njutning att se honom spela. Jag har pratat om Tommy Emmanuel, John Butler och Rodrigo y Gabriella som är fantastiska gitarrister, och här kommer en till. Känslan och musikaliteten kan man inte ta miste på. Lyssna och njut.

Andy finns också på Spotify och har en hemsida för er som är intresserade. You Tube har också en hel del mer än denna videon.

Jakob Hellman – Allsång och Forever Young

På tisdag den 3:e augusti ska tydligen Jakob Hellman vara med på Allsång på Skansen. Jag har inte sett det programmet på hela sommaren men det måste jag nog ändra på nu. Han ska också vara med på Forever Young-turnén tillsammans med Howard Jones, Ultravox, Alphaville, Human League, Lustans Lakejer och Reeperbahn d.v.s en stor del av mina favoritartister från ungdomsåren.

Jag hade verkligen gillat om han hade spelat in och släppt något nytt inför dessa spelningarna men å andra sidan så är det dom gamla låtarna man vill höra. Tango i Nizza, Tusen Dagar Härifrån, Hon Har Ett Sätt och Tårarna för att nämna några. Ännu bättre vore det om man fick se Lars Winnerbäck tillsammans med Jakob Hellman. Det skulle inte kunna bli bättre.

i ett helt annat land har vintern börjat komma
och dagarna på stranden känns som hundra år sen
när ett regn tar sig ner på insidan av kragen
och stövlarna hon köpte imorse är förstörda
där hon knallar samma gata upp och ner
under skraporna försöker hon att le

Joshua Radin – En talang helt enkelt

Ibland är livet väldigt orättvist, eller så är det fruktansvärt rättvist. Det beror på vem man är. Om man är Joshua Radin så skulle man väl säga att livet är rättvist.
Vad menar jag med detta? Jo, det finns folk som spelar och musicerar i hela sitt liv, lär sig ett instrument och tragglar år in och år ut på pubar och hak för att få ut sin musik och sitt namn, och så finns det Joshua.

Joshua Radin började spela 2004 och den första låten som han spelade in (Winter) fick vara med i TV-serien Scrubs samma år, och på den vägen är det. I stort sett allt som Joshua Radin har gjort från det att han började att spela har blivit storsäljare och inte mindre än sex låtar har funnits med i någon känd film eller TV-serie.

Men vi som har tragglat låtskrivande i nästan hela livet är inte bittra, eftersom han gör det så bra! Han är en talang helt enkelt. En låtskrivare som många andra drömmer om att vara. Det är bara att bocka och buga och njuta av hans underbara musik. För mig är den för alltid förknippad med något vackert.

“I need to be bold
Need to jump in the cold water
Need to grow older with a girl like you”

Kolla mer på hans hemsida

Technorati Tags:

Kings of Convenience

Den 2:e juli spelade den norska duon Kings of Convenience på Peace and Love i Borlänge. Det är alltså två glada norrmän som står bakom låtar som I´d Rather Dance With You och Boat Behind. Erlend Øye och Eirik Glambek Bøe som de båda guttene i Kings Of Convenience heter har varit väldigt produktiva och med sina 35 år i åldersbagaget så märker man att dom hunnit med att lyssna på såväl Simon & Garfunkel som svenska José Gonzales.

Homesick skulle mycket väl kunna vara en cover av något Simon & Garfunkel gjorde på 60-talet och Mrs Cold sneglar på José Gonzales fraseringar.

De har gjort en låt som gör mig så där glad som man bara blir när solen skiner in i sovrummet en söndagsmorgon och man stiger ur sängen för att njuta av en god frukost tillsammans med personen man älskar. Bara för att planera dagen. Jag pratar om Boat Behind. En helt underbar video gjorde dom till den också…


Teresa Andersson – Mary don´t you weep

Jag har suttit här hemma ikväll och lekt med en loopstation som en nyfiken pojke på julafton. Någon som imponerar stort på mig i detta sammanhang är Teresa Andersson ifrån Gotland som är något av veteran i loopstationgemenskapen trots sina unga år. Maken till hennes musikalitet får man leta länge efter. För er som undrar vad en loopstation är så är det en liten manick i vilken man spelar in en snutt av låten och så loopar den om den så man kan lägga på fler och fler instrument och röster. Superkul!

Här gör hon klassikern “Oh Mary” när hon var på Le Petit Theatre i New Orleans i februari i år.


Hon har släppt en platta men det som är intressant med henne är hennes liveframträdanden.

Technorati Tags: ,

Peter LeMarc på miniturné

Jag vet att det är många som inte orkar med Peter LeMarc men jag tror att vi ändå är fler som uppskattar hans musik. 2007 var LeMarc ute på sin första turné på 14 år. Då var det efter att han släppt nya plattan Kärlek I Tystnadens Tid och jag var inte där.. nu vet jag inte om det ändå inte är dags att kolla vad farbror Peter ska spela för något. Lagom till denna turnén har han släppt Klassiker med örongodis för oss LeMarclyssnare.
Peter LeMarc är enligt mig en av sveriges bästa författare av låttexter tillsammans med Lars Winnerbäck. Han skriver så vackert utan att skriva dig på näsan och nästan allt har en mening. Orden faller så självklart till sin plats i melodin. Är du som jag lyssnar du på allt han gjort och gillar det.
Han kommer vara i Malmö den 17 september och biljetter säljs via Live Nation. Är det någon mer än jag som vill dit?




Starkare än ord
(LeMarcologi (1986-1996) -96)
Stilla driver du från land
Ut i bottenlösa blå
Och jag vet hur du är ensam
Hur ingen annan kan förstå
Jag försöker gå bredvid dej
Jag har krafter kvar att blåsa mod
Och som ett outtalat löfte
Så mycket starkare än ord
Så mycket renare än vatten
Så mycket skörare än fint porslin
Så mycket djupare än natten
Så mycket starkare än ord

Jorden skälver, marken gungar
Så många timmar kvar till morgonen
Men du orkar inte springa mer
Orkar inte fly igen
Ge inte upp, låt inget slå dej
Du är större än du tror
Var inte rädd, du har ett löfte
Så mycket starkare än ord
Du bär ett ok på dina axlar
Du bär en skuld som inte tillhör dej
Och tvivel siktar mot din tinning
Så höj din blick och se att du har mej
Dina våndor ska snart lätta
Så ge din själ en smula ro
Du har ett språk du inte känner
Så mycket starkare än ord
Mycket starkare än ord

Technorati Tags:

Kathleen Edwards - Six O' Clock News

Kathleen Edwards är född 1979 och kommer ifrån Ottawa. 2003 gav hon ut skivan Failer med den fantastiskt sköna låten Six O’ Clock News som jag hittade för inte så länge sedan men att den är sju år gammal gör den inte särskilt mycket sämre. Kathleen Edwards har turnerat flitigt i USA och har bland annat varit förband till Bob Dylan. Failer följdes av Back To Me och Asking For Flowers. Hennes musik är en blandning av country och folkmusik. Ibland hör man Bruce Springsteen i låtskriveriet och Suzanne Vega i rösten och det är en skön blandning.

Idag hörde jag en fantastisk och lågmäld version av Six O’ Clock news från en grupp som heter Paul Jacobsen & The Madison Arm, ni kan höra den här nedanför. Jag vet inte som mycket om Paul Jabobsen & The Madison Arm men lovar att jag kommer grotta ner mig i det. För denna covern är bra. Hur är då resten? De finns på MySpace.


Paul Jacobsen & Madison Arm – Six O’ Clock News

Jämför den gärna med Kathleen Edwards version

ZZ Top kommer till Stockholm

Söndag den 24 oktober ställer sig världens mest kända skägg på Annexet i Stockholm för att lira sin välkända boogie-rock. Jag är en av dom som föll för dom någon gång på 80-talet när dom släppte Eliminator och Afterburner. Sedan dessa två plattor har det släppts ytterligare tio album med diverse kvalitet och en del av dom är faktiskt samlingsplattor som sammanfattar ZZ Top sedan innan de två högkommersiella plattorna jag nämnde tidigare.

För det var så att jag efter ett tag kom på att ZZ Top inte alltid varit synthbasar och stela trummaskinskomp. Deguello, Tres Hombres, Fandango (liveplattan) och deras FÖRSTA samlingsplatta som ut 1977 visar ett svängande gungigt bluesboogieband som passar bäst på vinyl. El Loco som kom mellan dessa 70-talsplattor och Eliminator måste ses som en parantes i deras historia och känns inte värd att finnas i samlingen.
Nu kommer dessa boogiegubbar till Stockholm och för er som kommer vara där hoppas jag på lite go 70-tals boogierock och bluesrock. 

Billy Gibbons, Dusty Hill och Frank Beard heter dom och gissa vem det är av dom som inte har skägg!