Tomas Andersson Wij – Victoriateatern Malmö 2012-03-10

SAM_0212

Med medhavt kaffe och choklad placerade vi oss vid bord 19 på Victoriateatern i Malmö. Det var picknickkonsert med Tomas Andersson Wij och vi som körde bil hade inte så mycket annat val än att dricka kaffe. Vi var nog ensamma om det.

Så, när Tomas inledde med Sturm und Drang från nya plattan Romantiken inmundigades det vin, öl och tapastallrikar till tonerna av “säg, kommer ni ihåg sommarn –87..”
Visst kommer vi ihåg, det tror jag alla gjorde som var där, eftersom snittåldern låg på 45 år ungefär. Och alla gillar Tomas Andersson Wij.

Det visar sig att Tomas Andersson Wij har en fantastisk humor och han berättade hur Alexander Bard vid ett lunchmöte 1998 hade sagt till honom att han aldrig kommer slå om han skriver på svenska eftersom ingen pratar svenska 2005. Eller hur han som nysignad artist hade druckit för mycket gratissprit på en releasefest och kräkts, medan bl.a. Conny Bloom och Janne Schaffer hade stått och jammat på någon scen. Det är sådana berättelser som gör att han får publiken med sig.

Vad säger vi om musiken då?
Det finns inte många artister i detta landet som beskriver det svenska samhällsvemodet som Tomas Andersson Wij. Gång på gång sätter han fingret på hur vi oroar oss för att inte passa in i den svenska samhällsnormen. Han minns och längtar tillbaka till tider som varit och han skriver om att leva i nuet, som i Oroshjärta.
Det målas miljöbilder från Stockholm, om Liljeholmens gamla industrier, Högalid, Riddarfjärden och Gärdet som han pratar om i Långa Vägar Hem. Störst jubel fick han dock när han började sjunga om Jesusparken och hur han hör “Malmö vakna för sådär 40 år sedan” i Blues Från Sverige.

SAM_0208NYKonserten varade i tre timmar tillsammans med en paus på 20 minuter och han spelade låtar, från sin första platta Ebeneser till den purfärska Romantiken, och det verkade som han inte kunde sluta spela. Vi kom att tänka på Magnus Ugglas Trubaduren.

”För har en speleman en enda gång
börjat sjunga på en gammal sång
är de ogörligt, ja lögn att söka stopp'an"

Men vem är vi att klaga på det? En kväll fylld med fantastisk musik av Tomas Andersson Wij framförd av fantastiska musiker i den miljön som Victoriateatern erbjuder är en kväll att njutas av, tas tillvara på och minnas. Och bandet bakom TAW levererade verkligen. Det var tajt, säkert, välrepeterat och med fullt fokus på sin uppgift. Mycket bra!

Favoritlåten för kvällen måste vara So Long. En sorts elegi över Hälsingland och barndom, föräldrar och morföräldrar. Om hur livet går och går och att man ibland borde stanna upp för att tänka efter. Vi hinner alla ifatt, förr eller senare Tomas…

“Jag minns ljudet från gruset, när vi kröp med våran combi. Genom lönnallén mot gården och hur pappa tutade. Morfars havre, mormors vinbär, nådde dig och mig till axeln. Och bergen var en saga som kvällen målat blå…”

Underbart!

Vem: Tomas Andersson Wij
Var: Picknickkonsert på Victoriateatern Malmö
Betyg:

griffel-hundfärglitengriffel-hundfärglitengriffel-hundfärglitengriffel-hundfärglitengriffel-hundfärggråliten


41476_820268708_4418_nMartin Hansson - A&R Record Union
martin@lyckligahundar.net
Gillar du, så gillar du

0 kommentarer:

Skicka en kommentar